Jag bad familjen Eremar att skriva lite om sin tripp till oss och Daniel skickade över detta;
Tack Daniel!

Det var en självklarhet att vi skulle åka till till Kina nu när familjen Wadensten befann sig där, att inte åka var aldrig ett val. Jag och Andreas har varit kompisar i 31 år, kom vi på när vi strosade längs Linglongroad i Suzhou i Kina, 31 år innefattar en hel del historia, detta eftersom jag och Andreas är 37 år unga.

Det är inte utan att man tänker på när man gick på Lekis tillsammans, och följde med Andreas hem till lilla Månstorp i Laholm, eller när han följde med mig hem till Törnestigen i Laholm där jag bodde, men nu gick vi på Linglongroad i Suzhou, dit Andreas flyttat med hans underbara familj.

Jag, Nasim, Lovisa och lilla Elsa bestämde oss i Juli för att boka biljetter till Kina i September, vilket äventyr det skulle bli. Det blev inte helt sant för mig förrens vi satt på planet och motorerna gick igång. Jag funkar så... det blir liksom inte helt sant tills jag sitter i situationen. Det tog närmare 10 timmar att flyga. Det var en väldigt lätt flight eftersom hela resan flögs i mörker.

Det första som slog oss när vi landade var den hetta som Kina hade, det var väldigt varmt och Kinas luft luktar aningen annorlunda än den i Sverige, inte äckligt, men annorlunda. När vi hade hämtat ut allt bagage så gick vi mot exit (tydligen skulle Andreas chaufför hämta oss där), mycket riktigt så stod han där... Mr Wang.

Efter att hoppat in i Mr Wangs bil så bar det av mot Suzhou, där hela familjen Wadensten bor, detta tog ca 1,5-2 timmar. Efter toalettbesök för väldigt små blåsor så kom vi fram. Den som tog emot oss var Charlotte, med sitt alltid så glada leende. Vi åkte upp till lägenheten, till 19e våningen. Jack och Zeb var fortfarande på dagis och Andreas var på sitt Dagis:) DIAB. Vi åt lite mackor, Charlotte hade bakat frallor... jag skulle kunna äta dem frallorna varje dag i resten av mitt liv. Vi gick runt i lägenheten och sög åt oss intrycken, vilken lägenhet de bodde i, vilken fantastisk utsikt de har. Snart kom Zeb och Jack hem och barnen började busa med varandra som de gör.

Charlotte tyckte att vi skulle gå till en restaurang i närheten som serverade lite Italienskt, vi hängde självklart på. Lite senare kom han, min trofasta vän... ingående, lite sliten efter dagen, men med ett stort leende. Vi började som vanligt med vår jargong... som om det var igår vi träffades.

På resan har vi hunnit besöka Peking, Shanghai och Suzhou, vi har hunnit se himmelska fridens torg och den förbjudna staden. Men den största sevärdheten har helt klart varit familjen Wadensten. Hur de har acklimatiserat sig efter det kinesiska tempot, hur de har vågat och framförallt... hur stolta vi är att få känna dem. Och för mig... hur stolt jag är över min kära gamla vän som jag en gång följde med hem, väntandes på bussen på parkskolan till Månstorp, men som nu bor i Kina och jobbar för ett internationellt företag. Men det sköna i allt... är att det inte har förändrats på det personliga planet. Andreas är fortfarande den underbara killen som jag grävde skyttegravar med på låtsas, den killen som jag hjälpte spöa sin brorsa, den killen som ryter till när något är fel.

Andreas... vilken förbannat cool grej ni har gjort.

Stort tack till dig och hela din underbara familj för en fantastisk vistelse, det är så skönt att se Er trivas och att allt funkar med den dagliga driften. Tack Charlotte för att du är så bra för Andreas, och tack Andreas för att du fortfarande är den där killen med Salomonväskan halvt på sned och Tom & Jerry-Tshirt som bara ville busa hela tiden.

Jag är så stolt över att känna dig och vad du har åstadkommit.

Kram på dig och på Er för att ni är dem ni är, ser fram emot att ha Er hos oss i sommar så vi kan få ta hand om Er.

Vid pennan: Daniel Eremar jämte Ninjihanroad i Shanghai